Det tog ett tag att hitta fram, men efter ombytliga vyer av ängar, kullar och skog tonar Lönngården upp sig som en idyllisk oas och omgivningar med tydliga Astrid Lindgren-vibbar. Den pittoreska grusvägen som leder upp mot det grå timmerhuset, tillika huvudbyggnaden, flankeras till vänster av ett grönsaksland. På andra sidan vägen ligger en stor hästhage och en vacker röd lada med vita knutar som fond mot den omgivande skogen. Det är svårt att tro att vi har hittat fram till Sveriges tråkigaste trädgård.
Trädgården som gränsar till det grå timmerhuset är däremot inte resultatet av försummelse eller bristande intresse. Tvärtom. Som med de flesta problem ockuperar också trädgårdsnöten tankarna hos ägaren Gunilla Lönn. Det har snarare varit en fråga om att inte veta var man ska börja som ständigt satt käppar i hjulet.
När det skissade förslaget visade den typen av stödmur så nappade jag och min man direkt. Country Manors rustika utseende passade perfekt till vårt grå timmerhus med skiffer längst ner.
Praktiskt och lättskött var ledorden som satte sin prägel på förvandlingen från första spadtaget. På lite drygt en månad gick familjen Lönns trädgård från ständigt huvudbry till smultronställe. Den nya trädgården fick kretsa kring en praktisk uteplats med markstenen Nostalgi, som med sin grå-/grafitfärgade mix och form skapar en rundad brytning mot det gröna gräset. Längs med den nya stödmuren ryms en rabatt med plats för buxbom, som med lite finurlighet går lätt att forma efter eget tycke och lämnar ett grönt och bestående intryck året runt. Som inramning till den nya ute platsen används en avenbok som med åren kommer att växa sig till en tunn och behaglig slöja runt uteplatsen. En stilren, men ändå lustfylld enkelhet som ackompanjerad med kompletterande dekorsten och vackra växter skapar en spännande oas i den prunkande omgivningen.
Nu när det har blivit så fint, så ser man med glädje framemot nästa projekt”, ler Gunilla nöjt och avslutar, “närmast ska vi sätta belysning och så ska jag försöka mig på att gjuta cementkrukor. Det har jag aldrig gjort förut.
Visst är det så att inspirationen alltid finns där. Ibland behöver den bara lite hjälp med att hitta fram.